Hundmöten ska ske utan koppel

Skogen står prakfull i snön. Det gnistrar i alla det vita.
Vi är inte ensamma i tystnaden visar det sig. Husse med tre fyrfota vänner har också letat sig hit.
Poker får möjlighet att möta den yngsta av dem, en fem månaders valp. Av rasen engelsk bulldog. Ursöt!

Varken min lilla vän eller jag har någonsin träffat en engelsk bulldog tidigare och det var riktigt spännande.
Det visade sig till och med vara lite läskigt.....
Alla nya hundraser med annorlunda utseenden är nyttiga och lärorika möten. Det gäller att se till så att det blir ett bra möte. Att det är en snäll och godmodig hund.
Jag är jätteglad att Poker fick möta denna söta lilla valp =-)

Och självklart sker hundmöten utan koppel!
För i koppel kan hundar inte hälsa. De behöver få nosa runt varandra, i ansiktet och i baken.
Med koppel blir det trassel - irritation och risk för sura miner,
eller så får de inte möjlighet att hälsa ordentligt - irritation och risk för sura miner.
Hur som helst blir det inte bra. Mycket bättre att hälsa lös, ordentligt och med utrymme att "prata" på riktigt.
Och utrymme att backa undan....

Fjärde advent

Så kom snön. Äntligen!
Målade världen.... om inte vit, så åtminstone vitare....

Under möjligtvis en halv kvart tilläts vi njuta av de vackert fallande vita snöflingorna. Sen grusade slasket det underbara med dem. Att det såg tjusigt ut genom köksfönstret gjorde det inte mer behagligt att ta kvällspromenaden.
Nu är det ju inte bara mänskligt att ogilla vandringar i plaskblött och kylslaget väder. Det är rätt ofta hundligt också.
I alla fall i min lilla väns fall. Tack och lov.

Det vore lite mindre oskyldigt att korta ner promenaden till ett minimum, om den promenaden egentligen var ämnad för, fann den alldeles otroligt njutningsfull!

Men denna matte kan med gott samvete ta det lite kort. För vi är två som hellre kryper ner i soffan i detta väder......

Den lilla behändiga

Att äga hund är inte bara roligt, kärleksfullt, sällskapligt och hälsosamt. Det är dessutom enormt själaberikande.

Vilken ras, färg, kön och storlek man väljer är en summa av personlighet, tycke och smak, intressen och livssituation. Att välja en liten hund kan tyckas ha sina fördelar då det kommer till hantering, hundvakt, kostnad och boyta.
Men det kräver faktiskt lite annat av oss som ledare också. Lite extra tanke kring vårt (kropps)språk och beteende. Då vi är så mycket större än våra små hundar får vi tänka på hur närmar oss de som befinner sig så lååångt där nere i golvnivå.
Kommer vi framåtlutande med hela vår enoooorma ;-) kroppshydda över dem, är det inte lätt för hunden att hålla rädslan borta. De backar undan, drar öronen bakåt, hukar sig och vill inte gärna bli upplockade.

Att lära en hund ändra sig i detta känns som en stor omväg, då det är mycket lättare att vi som beräknande och förnuftiga människor istället tar till ett annat beteende!
Försök att istället sätta dig ner på huk med sidan mot den lilla hunden. Så visar du dig vänligt inställd och uppfattas inte på långa vägar lika hotfull som ovanifrån.

Då en hund är väldigt liten är det lätt att även de mindre trevliga beteendena ses som gulliga.
Till en början vill säga...
Den lilla hundens skällande mot det (läskiga) som låter, kan tyckas sött när den är extra liten som valp. Men låter man den hållas, kan den ha fått möjlighet att utveckla ett ordentligt vaktbeteende, med rejäla utskällningar mot alla och envar som passerar er på promenaden eller huset/ytterdörren, innan den kommit över ettårsåldern.

Den lilla hunden må vara behändig, men får även alltid dras med sin litenhet till last.
Och dess otroligt söta storlek kan utgöra ett negativ i hundens träning i att hantera sin omvärld.

Men den ÄR alldeles fantasktiskt söt också!

Den stora hundens tänkvärdheter tar vi en annan dag....

Julklapptips

Julen närmar sig, trots den stora avsaknaden av snö i vår del av landet.

Min kortbenta vän är nog inte särskilt tyngd av sorg över det uteblivna vintertäcket. Förra året var aningens besvärlig, att likt haren få skutta sig fram vart han än skulle ta sig tog säkerligen på hans redan ömma leder.

Då är det rätt gott att kunna krypa upp i soffan framför brasan istället... 

Julklappslistorna bearbetas för fullt. Hundens är väl lite mer enkelspårig än barnens.

Det mesta lutar åt något ätbart ;-) En och annan korv lär det väl hänga i granen innan tomten varit förbi.

Annars kommer jag nog att vara en sådan där tråkig matte och även slå in en och annan nyttig sak. Något för hjärnkontoret blir det i år.
Till exempel en sådan här! Något att få en del av frukosten i kanske?

Nu pågår höstens valp/unghundskurs för fullt och det är bara att inse att värmen må vara högre än normalt, men det är ändå bra kallt. Värmande underställ, är att rekommendera inför nästa veckas träff! Även våra fyrbenta kan ibland vara i behov av något varmt över ryggen.

Ha det gott alla!

Spårar - banan

Klockan är inte mer än halv nio.
Morgondiset ligger tät och regnet smattrar svagt mot regnkläderna, under de gamla granarnas långa utstickande grenar.
Skogen är alldeles tyst, känns djupare än vanligt i den ännu dunkla morgonen.

Jag, som inte har tränat spår i dess äkta vara tidigare, har beslutat mig för att det aldrig är för sent att börja. Min lilla fyrbenta tioåriga gammelgubbe, ska få göra sina första riktiga spårningar idag. I regnet, på rak skogsväg, i en sträcka på max trettio meter med direktpåsläpp, ska han få spåra ---- banan!
Inga klövar eller harskankar här inte ;-)
Vi kör med banan...

Första försöket går sisådär.
Vännen tror hela tiden vi ska jobba med lydnad och slickar sig intill mitt vänstra ben.
Selen är på och jag jobbar honom framåt i spåret med godis. Bananen i målet är en riktig vinst!
Vilken förvånad liten sötis som fann den =-)
Nästa försök går betydligt bättre.
Använder min vanliga sök-signal blandat med ett nytt ord spår.
Han kämpar sig framåt mycket mer målmedvetet, när han väl lossnat från mitt vänsterben ;-)

Sista spåret vi kör går, med undantag för några avspårningar då jag fick stanna, relativt bra. Vi har ju aldrig gjort detta förr!

Tillsammans lär vi oss =-)

Teori-planering

På söndag börjar unghundskursen :-)

Med gamla teoriblad, böcker, forskningsrapporter och eget kursmaterial sitter jag sedan några veckor och skissar på en ny teorikurs.
Det är kul och inspirerande att bläddra bland gammalt material och halvt bortglömda informationsblad!

Min teorilektion sedan flera år tillbaka krävde en rejäl ansiktslyftning. Om inte annat så för mitt eget intresses skull...

Vad är det då man som, kanske nybliven eller bara nykursande, hundägare vill och behöver veta?
Om jag går till mig själv så är det förstås en hel massa!

Mapparna börjar så sakteliga frodas i mitt lilla teori-bibliotek.
Sen får vi väl se vilka vi plockar fram när det väl är dags.....

Det ska bli så kul att äntligen få träffa lite nya hundansikten och människonosar!
Kul att även få träffa en och annan gammal bekant nos också =-)

I startgroparna

Nu är jag igång!

Tre skolblock, föreläsningsveckor, har redan genomförts och samtlig kurslitteratur lästs. Två projektarbeten snurrar på och en står på tur. Och i startgroparna ligger även en unghundskurs....

Det är roligt att "Hundbyrån" kommit igång!

Anmälningarna till kurserna sammanställs just nu och jag hoppas på ännu några deltagare. Räknar med att dra igång inom kort.

Än så länge låter vintern vänta på sig. Men kylan har åtminstone gett sig till känna.
Kanske kursen får avslutas ovanpå ett snötäcke.....

Höst

Att vandra i en tyst skog omgiven av frostblekt blåbärsris, med kölden nypande i kinderna och hakan långt nerdragen i halsduken, är underbart.

Liten fyrfota vän skuttar glatt omkring bland stock och sten och ser så där ljuvligt levande ut bland allt det frusna. Svansen flaggar högt viftandes i jakten på utplacerad vante.

Höstmålade lövkronor skapar färgklickar bland alla gröna barrträd.
Det är otroligt vackert....

Prestigelöst

Ingen strålande vacker höstdag precis.
Men en tur till skogen är alltid lika underbar.

Fick med mig familjens storpojke, och lekte kurragömma med fyrfota bästisen, bland alla fuktiga granar och ormbunkar. Vi turades om, pojken och jag. Och tyckte det var lika kul båda två.
Det är så häftigt att se när hunden fattar grejen och kopplar på nosen!

Kan inte påstå att hundvännen är något proffs på spårning, men det spelar väl heller ingen roll. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och umgås under avslappnade och kravlösa former.

Jag tror att det är viktigt för den enkla hundägaren att inte förstora upp alla former av aktivering. Det måste inte vara något personspår/sök i högsta tävlingsinstansen. Det räcker långt med att utveckla den enkla formen av kurragömma.

Att hunden får jobba med sitt enormt välutvecklade luktsinne är det som styr leken. Sen kan man gå ut i skogen och gömma en pinne, boll, apport eller ett barn...

Dagspass

Utslagen i soffan ligger han min lilla fyrfoting. Lika trött och utslagen som jag.
Vi kurar ihop oss i soffan och känner oss rätt nöjda med oss själva.

Vi har haft en gemensam dag på problemhundskonsult-utbildningen.
För första gången har vi tagit oss in till storstaden, för första gången har vännen min åkt tåg. Mycket nytt och mycket både nervigt och spännande.
Som om det inte vore nog med det. Sedan har hela dagen spenderats tillsammans med ett gäng andra fyrfotingar man inte fick leka med, vilket är riktigt jobbigt...

Att gå i skolan är arbetssamt. Både för tvåbent och fyrfoting.
Men det är kul också!

Allt som är lite svårt och jobbigt, är dessutom enormt lärorikt. Hela dagen kan ses som ett stort träningspass.

Morgonens tomma perrong utnyttjade vi till kontakt och lydnadsträning. Att få en uppgift att koncentrera sig på är utmärkt för att hålla stressen borta.
Själva tågresan blev perfekt passivitetsträning. Där var det först tryggast i mattes famn på vägen upp, men på hemresan kändes det helt okej att ligga på golvet istället. Mod byggs bäst upp i trygghet....
Hela dagen, omgiven av hundar i olika former, storlekar, åldrar och attityder gav riktigt lärorik socialträning.
Blandat med några stunder av kontakt och cirkuskonster, så blev det försvårande av redan inlärt material....

Att vännen min snart är tio år spelar mindre roll. Har man aldrig åkt tåg eller varit i storstaden förut, så man en nybörjare. Och är man nybörjare så är man.

Och efter en sådan här dag är man som fyrfoting värd några dagars återhämtning.
Och en myskväll i soffan......

Korrigera rätt

Det råder en grov uppdelning mellan hundägare, gällande korrigeringens vara eller icke vara inom hundvärlden.

Tyvärr vill jag tro att det hela bygger på ett missförstånd.
Ordens betydelse kan ibland vara ordentligt individuell och ibland även rejält negativt betingade.

Säger jag ordet "bestraffning" känner nog många hundvänner med mig, ett starkt obehag. Men den känslan ligger ju mer i vad jag själv vägt in i benämningen, än vad ordet självt står för.

Bestraffning - det att utdela straff.  
Straff - påföljd för brott i form av frihetsberövande eller böter. Äv. utvidgat om annan kännbar påföljd.
Korrigera - rätta till ett mindre fel.
Norstedts svenska ordbok.

Jag vill påstå att en kännbar påföljd kan vara nog så litet. Det kan räcka med en liten pillning i sidan för att få hunden att reagera.
Men om jag använder benämningen bestraffning inom hundträningen är jag rädd att det ska misstolkas grovt. För det är aldrig okej att göra illa sin hund!
Däremot vill jag absolut visa min hund när den behöver rätta till något felaktigt i sitt agerande.
Därför väljer jag att korrigera min hund.

Jag tror inte att någon hundtränare på allvar menar att vi aldrig ska låta våra hundar se sina misstag. Det blir lätt tokigt då hundägare misstolkar och tror sig aldrig vara tillåtna att korrigera sin hund.

Men då hundägaren går på kurs för att träna sin hund (och sig själv) i nya moment handlar det om inlärning. Kan vi korrigera en hund som ställer sig upp under platsläggningen innan den har lärt sig momentet? Nej, självklart inte!
Inom inlärningen är det inte tillfälle att använda sig av korrigering alls.
Där gäller endast att hålla hundens glädje och vilja till samarbete i topp. Och det görs genom massor av positiv förstärkning. I alla möjliga varianter.

Inget konstigt med det. Eller hur?

Det vi även vill bygga upp är en härlig kontakt och ett fantastiskt samarbete mellan hund och ägare.
Skapa ett starkt fundament av tillit och förtroende. En genuin glädje i att umgås och jobba/leka tillsammans.
Och låta stommen i alltihop stavas - respekt. För varandra och för den gemensamma relationen.

Desto starkare och kärleksfullare kontakten är, desto mjukare vi är mot varandra, desto svagare korrigeringar behöver vi ta till.
Hunden som spänner sig vid hundmötet på promenaden kan vid den lättaste harkling från sin ledare, bryta sitt beteende och återuppta kontakten med ledaren.
Ett annat tillfälle kanske kan stävjas med ett pill på bakhasen. Allt handlar då om att återfå kontakten från sin hund.

Pratar vi om en hund som blir wild and crazy vid minsta åsynen av en annan hund, bör en utredning göras om vad det är hunden egentligen säger och vad hela utspelat handlar om.
Då kan vi inte bara korrigera vår hund vind för våg.
Bygger det på aggressivitet och vi hårdhänt och surt korrigerar/bestraffar vår hund, blir den mindre argsint då? Det tror jag inte!
Om den typen av korrigeringen mot förmodan skulle lyckas, beror det på rädsla för ledaren. Och då har hela tilliten och relationen sabbats. Är det det vi vill?
Det är enligt mig helt fel väg att gå!

En korrigering ska aldrig bygga på aggressivitet. Det skapar helt fel förutsättningar för att lyckas med uppsåtet av korrigeringen.
Att agera aggressivt gynnar aldrig någon annan än den som låter ilskan sippra ut.
Tänk bara på hur du själv skulle motta en argsint konfliktsituation. Taggarna utåt? Förmodligen.

Nej. Korrigera du din hund då den beter sig alldeles galet.
Men gör det med eftertanke och utan ilska.
Målet ska vara att återfå kontaken och att stoppa hundens beteende.
Var noga med att hålla borta alla känslor av att vilja få ut din egen skamfyllda ilska!!

Känner du att du drivs till vansinne av din hunds beteende, ska du genast be om hjälp.
Bara att vädra din och din hunds problem, och få se det ur en utomståendes synvinkel, kan ge dig många verktyg för fortsatt träning.

Missa inte!

Vet inte hur många hund och etologi-böcker jag läst, men de är inte få.
Ändå är det inte mer än en handfull av dem som fastnar och som ger känslan av att verkligen ha fyllt på kunskapsbanken.

Nu har jag läst ut ännu en jag kan tillägga skaran "borde läsas"-böcker.

Kent Svartberg - Bra relation
Om samspelet mellan hund och människa med TSB-modellen


Rekommenderas varmt och bestämt till samtliga hundägare.

Kom igen matte, så tar vi dem!

Hon är arg på sin hund. En schäfer.
Han skäller och är irriterad på någon annan hund, som befinner sig bakom buskarna. Jag kan inte se vad det är.

Hon ryter, rycker till i kopplet och slänger skällsord över honom.
Att hon skäms, är uppenbart. Uppenbart och förståeligt.
Hon vill att han ska hålla sig lugn och gå intill henne. Inte bry sig om de andra hundarna som de måste passera under sin korta morgonpromenad.

Men jag funderar hur hon tänker....

Vill jag att min hund ska behålla ett lugn, är det då en bra tanke att själv vara uppjagad och arg?

Om hunden känner irritation, rädsla eller stress i annan form i en situation, och sen upplever hur även ledaren tar till ilska, finns i stundens hetta inte förståelsen för att ledaren faktiskt riktar sina hårda ord mot hunden själv. Den ser endast logiken i att ledaren tar parti med sin trogne fyrbenta vän, de är ju flockvänner, och hjälper till att skälla ut den utomstående.
"Kom igen matte, så tar vi dem!"

För att få sin hund lugn måste jag som ledare visa att det inte finns något att jaga upp sig över.

Aggression föder aggression. Lugn föder lugn.

Tyvärr är det precis det kamphundtränarna har kunskap om......

Hundlyan

Hemsidan är nu under uppbyggnad!

Hundbyråns hundlya grävs i ordning för fullt just nu.

Kika in och gör er hemmastadda!
Är det något ni saknar eller undrar över, låt mig gärna veta det.
Kanske jag kan förbättra något.

Mycket mer är på gång. Både gällande kursinformation och allmännyttigt vetande om Hundbyrån.

Nospuff

Här är jag!

Precis som min älskade lille fyrfoting ibland kommer och sätter nosen mot mitt ben, för att säga "Hej!", vill nu även jag pocka på uppmärksamhet.

Här är jag!
Och jag är en tvåbening vid namn Kattis som lever för att träna hund.
De underbaraste stunderna i livet återfinns oftast i gemenskap. Och för mig i gemenskapen med hundar.
Att uppleva fullständig kontakt och samspel med en hund är snudd på magiskt!
När språket överbryggas av en förståelse över skapelsegränserna, då känner jag lycka!

Att kunna visa hundägare vägar till detta med sin egen hund, är minst lika underbart. Och som snart utbildad problemhundskonsult hyser jag förhoppningen om att få njuta av ännu större stunder av glädje, vid hjälp till samspel mellan hund-ägare.