Tillsammans

Flocken håller ihop. Så är det bara.
Och alla som ingår i flocken har lika stor plats. Tvåbent eller fyrbent har ingen betydelse.
Så är det i alla fall i vår flock.

Och det är inte sällan som den lilla fyrbenta ser till att ta sig platsen mitt i centrum. Utan den minsta tveksamhet eller rädsla....

En gosse fyllde år och fick en fyrhjuling. Den skulle genast testas, och lille vännen var snabbt där och skulle klättra upp!

Fjärde advent

Så kom snön. Äntligen!
Målade världen.... om inte vit, så åtminstone vitare....

Under möjligtvis en halv kvart tilläts vi njuta av de vackert fallande vita snöflingorna. Sen grusade slasket det underbara med dem. Att det såg tjusigt ut genom köksfönstret gjorde det inte mer behagligt att ta kvällspromenaden.
Nu är det ju inte bara mänskligt att ogilla vandringar i plaskblött och kylslaget väder. Det är rätt ofta hundligt också.
I alla fall i min lilla väns fall. Tack och lov.

Det vore lite mindre oskyldigt att korta ner promenaden till ett minimum, om den promenaden egentligen var ämnad för, fann den alldeles otroligt njutningsfull!

Men denna matte kan med gott samvete ta det lite kort. För vi är två som hellre kryper ner i soffan i detta väder......

Den lilla behändiga

Att äga hund är inte bara roligt, kärleksfullt, sällskapligt och hälsosamt. Det är dessutom enormt själaberikande.

Vilken ras, färg, kön och storlek man väljer är en summa av personlighet, tycke och smak, intressen och livssituation. Att välja en liten hund kan tyckas ha sina fördelar då det kommer till hantering, hundvakt, kostnad och boyta.
Men det kräver faktiskt lite annat av oss som ledare också. Lite extra tanke kring vårt (kropps)språk och beteende. Då vi är så mycket större än våra små hundar får vi tänka på hur närmar oss de som befinner sig så lååångt där nere i golvnivå.
Kommer vi framåtlutande med hela vår enoooorma ;-) kroppshydda över dem, är det inte lätt för hunden att hålla rädslan borta. De backar undan, drar öronen bakåt, hukar sig och vill inte gärna bli upplockade.

Att lära en hund ändra sig i detta känns som en stor omväg, då det är mycket lättare att vi som beräknande och förnuftiga människor istället tar till ett annat beteende!
Försök att istället sätta dig ner på huk med sidan mot den lilla hunden. Så visar du dig vänligt inställd och uppfattas inte på långa vägar lika hotfull som ovanifrån.

Då en hund är väldigt liten är det lätt att även de mindre trevliga beteendena ses som gulliga.
Till en början vill säga...
Den lilla hundens skällande mot det (läskiga) som låter, kan tyckas sött när den är extra liten som valp. Men låter man den hållas, kan den ha fått möjlighet att utveckla ett ordentligt vaktbeteende, med rejäla utskällningar mot alla och envar som passerar er på promenaden eller huset/ytterdörren, innan den kommit över ettårsåldern.

Den lilla hunden må vara behändig, men får även alltid dras med sin litenhet till last.
Och dess otroligt söta storlek kan utgöra ett negativ i hundens träning i att hantera sin omvärld.

Men den ÄR alldeles fantasktiskt söt också!

Den stora hundens tänkvärdheter tar vi en annan dag....

Spårar - banan

Klockan är inte mer än halv nio.
Morgondiset ligger tät och regnet smattrar svagt mot regnkläderna, under de gamla granarnas långa utstickande grenar.
Skogen är alldeles tyst, känns djupare än vanligt i den ännu dunkla morgonen.

Jag, som inte har tränat spår i dess äkta vara tidigare, har beslutat mig för att det aldrig är för sent att börja. Min lilla fyrbenta tioåriga gammelgubbe, ska få göra sina första riktiga spårningar idag. I regnet, på rak skogsväg, i en sträcka på max trettio meter med direktpåsläpp, ska han få spåra ---- banan!
Inga klövar eller harskankar här inte ;-)
Vi kör med banan...

Första försöket går sisådär.
Vännen tror hela tiden vi ska jobba med lydnad och slickar sig intill mitt vänstra ben.
Selen är på och jag jobbar honom framåt i spåret med godis. Bananen i målet är en riktig vinst!
Vilken förvånad liten sötis som fann den =-)
Nästa försök går betydligt bättre.
Använder min vanliga sök-signal blandat med ett nytt ord spår.
Han kämpar sig framåt mycket mer målmedvetet, när han väl lossnat från mitt vänsterben ;-)

Sista spåret vi kör går, med undantag för några avspårningar då jag fick stanna, relativt bra. Vi har ju aldrig gjort detta förr!

Tillsammans lär vi oss =-)

Höst

Att vandra i en tyst skog omgiven av frostblekt blåbärsris, med kölden nypande i kinderna och hakan långt nerdragen i halsduken, är underbart.

Liten fyrfota vän skuttar glatt omkring bland stock och sten och ser så där ljuvligt levande ut bland allt det frusna. Svansen flaggar högt viftandes i jakten på utplacerad vante.

Höstmålade lövkronor skapar färgklickar bland alla gröna barrträd.
Det är otroligt vackert....