Att äga hund är inte bara roligt, kärleksfullt, sällskapligt och hälsosamt. Det är dessutom enormt själaberikande.
Vilken ras, färg, kön och storlek man väljer är en summa av personlighet, tycke och smak, intressen och livssituation. Att välja en liten hund kan tyckas ha sina fördelar då det kommer till hantering, hundvakt, kostnad och boyta.
Men det kräver faktiskt lite annat av oss som ledare också. Lite extra tanke kring vårt (kropps)språk och beteende. Då vi är så mycket större än våra små hundar får vi tänka på hur närmar oss de som befinner sig så lååångt där nere i golvnivå.
Kommer vi framåtlutande med hela vår enoooorma ;-) kroppshydda över dem, är det inte lätt för hunden att hålla rädslan borta. De backar undan, drar öronen bakåt, hukar sig och vill inte gärna bli upplockade.
Att lära en hund ändra sig i detta känns som en stor omväg, då det är mycket lättare att vi som beräknande och förnuftiga människor istället tar till ett annat beteende!
Försök att istället sätta dig ner på huk med sidan mot den lilla hunden. Så visar du dig vänligt inställd och uppfattas inte på långa vägar lika hotfull som ovanifrån.
Då en hund är väldigt liten är det lätt att även de mindre trevliga beteendena ses som gulliga.
Till en början vill säga...
Den lilla hundens skällande mot det (läskiga) som låter, kan tyckas sött när den är extra liten som valp. Men låter man den hållas, kan den ha fått möjlighet att utveckla ett ordentligt vaktbeteende, med rejäla utskällningar mot alla och envar som passerar er på promenaden eller huset/ytterdörren, innan den kommit över ettårsåldern.
Den lilla hunden må vara behändig, men får även alltid dras med sin litenhet till last.
Och dess otroligt söta storlek kan utgöra ett negativ i hundens träning i att hantera sin omvärld.
Men den ÄR alldeles fantasktiskt söt också!
Den stora hundens tänkvärdheter tar vi en annan dag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar