Korrigera rätt

Det råder en grov uppdelning mellan hundägare, gällande korrigeringens vara eller icke vara inom hundvärlden.

Tyvärr vill jag tro att det hela bygger på ett missförstånd.
Ordens betydelse kan ibland vara ordentligt individuell och ibland även rejält negativt betingade.

Säger jag ordet "bestraffning" känner nog många hundvänner med mig, ett starkt obehag. Men den känslan ligger ju mer i vad jag själv vägt in i benämningen, än vad ordet självt står för.

Bestraffning - det att utdela straff.  
Straff - påföljd för brott i form av frihetsberövande eller böter. Äv. utvidgat om annan kännbar påföljd.
Korrigera - rätta till ett mindre fel.
Norstedts svenska ordbok.

Jag vill påstå att en kännbar påföljd kan vara nog så litet. Det kan räcka med en liten pillning i sidan för att få hunden att reagera.
Men om jag använder benämningen bestraffning inom hundträningen är jag rädd att det ska misstolkas grovt. För det är aldrig okej att göra illa sin hund!
Däremot vill jag absolut visa min hund när den behöver rätta till något felaktigt i sitt agerande.
Därför väljer jag att korrigera min hund.

Jag tror inte att någon hundtränare på allvar menar att vi aldrig ska låta våra hundar se sina misstag. Det blir lätt tokigt då hundägare misstolkar och tror sig aldrig vara tillåtna att korrigera sin hund.

Men då hundägaren går på kurs för att träna sin hund (och sig själv) i nya moment handlar det om inlärning. Kan vi korrigera en hund som ställer sig upp under platsläggningen innan den har lärt sig momentet? Nej, självklart inte!
Inom inlärningen är det inte tillfälle att använda sig av korrigering alls.
Där gäller endast att hålla hundens glädje och vilja till samarbete i topp. Och det görs genom massor av positiv förstärkning. I alla möjliga varianter.

Inget konstigt med det. Eller hur?

Det vi även vill bygga upp är en härlig kontakt och ett fantastiskt samarbete mellan hund och ägare.
Skapa ett starkt fundament av tillit och förtroende. En genuin glädje i att umgås och jobba/leka tillsammans.
Och låta stommen i alltihop stavas - respekt. För varandra och för den gemensamma relationen.

Desto starkare och kärleksfullare kontakten är, desto mjukare vi är mot varandra, desto svagare korrigeringar behöver vi ta till.
Hunden som spänner sig vid hundmötet på promenaden kan vid den lättaste harkling från sin ledare, bryta sitt beteende och återuppta kontakten med ledaren.
Ett annat tillfälle kanske kan stävjas med ett pill på bakhasen. Allt handlar då om att återfå kontakten från sin hund.

Pratar vi om en hund som blir wild and crazy vid minsta åsynen av en annan hund, bör en utredning göras om vad det är hunden egentligen säger och vad hela utspelat handlar om.
Då kan vi inte bara korrigera vår hund vind för våg.
Bygger det på aggressivitet och vi hårdhänt och surt korrigerar/bestraffar vår hund, blir den mindre argsint då? Det tror jag inte!
Om den typen av korrigeringen mot förmodan skulle lyckas, beror det på rädsla för ledaren. Och då har hela tilliten och relationen sabbats. Är det det vi vill?
Det är enligt mig helt fel väg att gå!

En korrigering ska aldrig bygga på aggressivitet. Det skapar helt fel förutsättningar för att lyckas med uppsåtet av korrigeringen.
Att agera aggressivt gynnar aldrig någon annan än den som låter ilskan sippra ut.
Tänk bara på hur du själv skulle motta en argsint konfliktsituation. Taggarna utåt? Förmodligen.

Nej. Korrigera du din hund då den beter sig alldeles galet.
Men gör det med eftertanke och utan ilska.
Målet ska vara att återfå kontaken och att stoppa hundens beteende.
Var noga med att hålla borta alla känslor av att vilja få ut din egen skamfyllda ilska!!

Känner du att du drivs till vansinne av din hunds beteende, ska du genast be om hjälp.
Bara att vädra din och din hunds problem, och få se det ur en utomståendes synvinkel, kan ge dig många verktyg för fortsatt träning.