Ekonomi

Liten dvärgpinscher extra i huset denna dag.
En liten tös i yngre ålder. Full av livsglädje och fart i benen :-)
Min gamle herre visar sig på styva linan och vill inte vara sämre. Försöker få igång jaktlekar och drag i repet, men utan resultat.
Tjejen vill mest klättra runt på ryggstöden i soffan och trampa omkring på fönsterbrädan, eller hoppa över köksgrinden i ett försök att komma åt någon på andra sidan.

Tills jag ställer mig för att steka bacon.
Då placerar hon sig stadigt vid min sida. Helst med frambenen högt upp mot mina ben. Krävande, mer än bedjande....
Då får jag nog.
Fifflar ihop en syssla i form av några godbitar i en ihoptejpad pastakartong.
Den äldre mannen får en egen.

Jag busar och krafsar på kartongen. Visar vad gott som finns däri. Låter henne nosa i öppningen.
Gör öppningen något större.
Men, nej. Hon ser inte nöjet i att slita upp en låda för att försöka få fram lite godis!

Hundar är ekonomer.
Det handlar om efterfrågan och lönsamhet.


Jag visar henne en baconbit och stoppar in den i pastakartongen.
Och vilken fart det blir! Kämpaglöden finner inga gränser! Till slut är så gott som hela hunden i lådan =-)
Av kartongen blir inte mycket kvar, och tjejen fick sig ett ordentligt arbetspass.
Nästa gång räcker det kanske med de där godisbitarna, nu när hon vet vad det handlar om.

Det kan vara bra att tänka på det när något nytt introduceras för vår hund. Att lönsamheten måste visa sig större än ansträngningen.
Det ska vara värt att jobba för helt enkelt!

Nu skulle jag vilja skriva att tösen sover gott. Fast det vore en stor lögn.
Den äldre herren ligger däremot helt utslagen ;-)
Men unghunden tycks inte råda brist på energi!
Jag har glömt hur det var att ha en yngling.....

Hundmöten ska ske utan koppel

Skogen står prakfull i snön. Det gnistrar i alla det vita.
Vi är inte ensamma i tystnaden visar det sig. Husse med tre fyrfota vänner har också letat sig hit.
Poker får möjlighet att möta den yngsta av dem, en fem månaders valp. Av rasen engelsk bulldog. Ursöt!

Varken min lilla vän eller jag har någonsin träffat en engelsk bulldog tidigare och det var riktigt spännande.
Det visade sig till och med vara lite läskigt.....
Alla nya hundraser med annorlunda utseenden är nyttiga och lärorika möten. Det gäller att se till så att det blir ett bra möte. Att det är en snäll och godmodig hund.
Jag är jätteglad att Poker fick möta denna söta lilla valp =-)

Och självklart sker hundmöten utan koppel!
För i koppel kan hundar inte hälsa. De behöver få nosa runt varandra, i ansiktet och i baken.
Med koppel blir det trassel - irritation och risk för sura miner,
eller så får de inte möjlighet att hälsa ordentligt - irritation och risk för sura miner.
Hur som helst blir det inte bra. Mycket bättre att hälsa lös, ordentligt och med utrymme att "prata" på riktigt.
Och utrymme att backa undan....

Den lilla behändiga

Att äga hund är inte bara roligt, kärleksfullt, sällskapligt och hälsosamt. Det är dessutom enormt själaberikande.

Vilken ras, färg, kön och storlek man väljer är en summa av personlighet, tycke och smak, intressen och livssituation. Att välja en liten hund kan tyckas ha sina fördelar då det kommer till hantering, hundvakt, kostnad och boyta.
Men det kräver faktiskt lite annat av oss som ledare också. Lite extra tanke kring vårt (kropps)språk och beteende. Då vi är så mycket större än våra små hundar får vi tänka på hur närmar oss de som befinner sig så lååångt där nere i golvnivå.
Kommer vi framåtlutande med hela vår enoooorma ;-) kroppshydda över dem, är det inte lätt för hunden att hålla rädslan borta. De backar undan, drar öronen bakåt, hukar sig och vill inte gärna bli upplockade.

Att lära en hund ändra sig i detta känns som en stor omväg, då det är mycket lättare att vi som beräknande och förnuftiga människor istället tar till ett annat beteende!
Försök att istället sätta dig ner på huk med sidan mot den lilla hunden. Så visar du dig vänligt inställd och uppfattas inte på långa vägar lika hotfull som ovanifrån.

Då en hund är väldigt liten är det lätt att även de mindre trevliga beteendena ses som gulliga.
Till en början vill säga...
Den lilla hundens skällande mot det (läskiga) som låter, kan tyckas sött när den är extra liten som valp. Men låter man den hållas, kan den ha fått möjlighet att utveckla ett ordentligt vaktbeteende, med rejäla utskällningar mot alla och envar som passerar er på promenaden eller huset/ytterdörren, innan den kommit över ettårsåldern.

Den lilla hunden må vara behändig, men får även alltid dras med sin litenhet till last.
Och dess otroligt söta storlek kan utgöra ett negativ i hundens träning i att hantera sin omvärld.

Men den ÄR alldeles fantasktiskt söt också!

Den stora hundens tänkvärdheter tar vi en annan dag....

Kom igen matte, så tar vi dem!

Hon är arg på sin hund. En schäfer.
Han skäller och är irriterad på någon annan hund, som befinner sig bakom buskarna. Jag kan inte se vad det är.

Hon ryter, rycker till i kopplet och slänger skällsord över honom.
Att hon skäms, är uppenbart. Uppenbart och förståeligt.
Hon vill att han ska hålla sig lugn och gå intill henne. Inte bry sig om de andra hundarna som de måste passera under sin korta morgonpromenad.

Men jag funderar hur hon tänker....

Vill jag att min hund ska behålla ett lugn, är det då en bra tanke att själv vara uppjagad och arg?

Om hunden känner irritation, rädsla eller stress i annan form i en situation, och sen upplever hur även ledaren tar till ilska, finns i stundens hetta inte förståelsen för att ledaren faktiskt riktar sina hårda ord mot hunden själv. Den ser endast logiken i att ledaren tar parti med sin trogne fyrbenta vän, de är ju flockvänner, och hjälper till att skälla ut den utomstående.
"Kom igen matte, så tar vi dem!"

För att få sin hund lugn måste jag som ledare visa att det inte finns något att jaga upp sig över.

Aggression föder aggression. Lugn föder lugn.

Tyvärr är det precis det kamphundtränarna har kunskap om......

Nospuff

Här är jag!

Precis som min älskade lille fyrfoting ibland kommer och sätter nosen mot mitt ben, för att säga "Hej!", vill nu även jag pocka på uppmärksamhet.

Här är jag!
Och jag är en tvåbening vid namn Kattis som lever för att träna hund.
De underbaraste stunderna i livet återfinns oftast i gemenskap. Och för mig i gemenskapen med hundar.
Att uppleva fullständig kontakt och samspel med en hund är snudd på magiskt!
När språket överbryggas av en förståelse över skapelsegränserna, då känner jag lycka!

Att kunna visa hundägare vägar till detta med sin egen hund, är minst lika underbart. Och som snart utbildad problemhundskonsult hyser jag förhoppningen om att få njuta av ännu större stunder av glädje, vid hjälp till samspel mellan hund-ägare.