Ekonomi

Liten dvärgpinscher extra i huset denna dag.
En liten tös i yngre ålder. Full av livsglädje och fart i benen :-)
Min gamle herre visar sig på styva linan och vill inte vara sämre. Försöker få igång jaktlekar och drag i repet, men utan resultat.
Tjejen vill mest klättra runt på ryggstöden i soffan och trampa omkring på fönsterbrädan, eller hoppa över köksgrinden i ett försök att komma åt någon på andra sidan.

Tills jag ställer mig för att steka bacon.
Då placerar hon sig stadigt vid min sida. Helst med frambenen högt upp mot mina ben. Krävande, mer än bedjande....
Då får jag nog.
Fifflar ihop en syssla i form av några godbitar i en ihoptejpad pastakartong.
Den äldre mannen får en egen.

Jag busar och krafsar på kartongen. Visar vad gott som finns däri. Låter henne nosa i öppningen.
Gör öppningen något större.
Men, nej. Hon ser inte nöjet i att slita upp en låda för att försöka få fram lite godis!

Hundar är ekonomer.
Det handlar om efterfrågan och lönsamhet.


Jag visar henne en baconbit och stoppar in den i pastakartongen.
Och vilken fart det blir! Kämpaglöden finner inga gränser! Till slut är så gott som hela hunden i lådan =-)
Av kartongen blir inte mycket kvar, och tjejen fick sig ett ordentligt arbetspass.
Nästa gång räcker det kanske med de där godisbitarna, nu när hon vet vad det handlar om.

Det kan vara bra att tänka på det när något nytt introduceras för vår hund. Att lönsamheten måste visa sig större än ansträngningen.
Det ska vara värt att jobba för helt enkelt!

Nu skulle jag vilja skriva att tösen sover gott. Fast det vore en stor lögn.
Den äldre herren ligger däremot helt utslagen ;-)
Men unghunden tycks inte råda brist på energi!
Jag har glömt hur det var att ha en yngling.....

Julklapptips

Julen närmar sig, trots den stora avsaknaden av snö i vår del av landet.

Min kortbenta vän är nog inte särskilt tyngd av sorg över det uteblivna vintertäcket. Förra året var aningens besvärlig, att likt haren få skutta sig fram vart han än skulle ta sig tog säkerligen på hans redan ömma leder.

Då är det rätt gott att kunna krypa upp i soffan framför brasan istället... 

Julklappslistorna bearbetas för fullt. Hundens är väl lite mer enkelspårig än barnens.

Det mesta lutar åt något ätbart ;-) En och annan korv lär det väl hänga i granen innan tomten varit förbi.

Annars kommer jag nog att vara en sådan där tråkig matte och även slå in en och annan nyttig sak. Något för hjärnkontoret blir det i år.
Till exempel en sådan här! Något att få en del av frukosten i kanske?

Nu pågår höstens valp/unghundskurs för fullt och det är bara att inse att värmen må vara högre än normalt, men det är ändå bra kallt. Värmande underställ, är att rekommendera inför nästa veckas träff! Även våra fyrbenta kan ibland vara i behov av något varmt över ryggen.

Ha det gott alla!

Spårar - banan

Klockan är inte mer än halv nio.
Morgondiset ligger tät och regnet smattrar svagt mot regnkläderna, under de gamla granarnas långa utstickande grenar.
Skogen är alldeles tyst, känns djupare än vanligt i den ännu dunkla morgonen.

Jag, som inte har tränat spår i dess äkta vara tidigare, har beslutat mig för att det aldrig är för sent att börja. Min lilla fyrbenta tioåriga gammelgubbe, ska få göra sina första riktiga spårningar idag. I regnet, på rak skogsväg, i en sträcka på max trettio meter med direktpåsläpp, ska han få spåra ---- banan!
Inga klövar eller harskankar här inte ;-)
Vi kör med banan...

Första försöket går sisådär.
Vännen tror hela tiden vi ska jobba med lydnad och slickar sig intill mitt vänstra ben.
Selen är på och jag jobbar honom framåt i spåret med godis. Bananen i målet är en riktig vinst!
Vilken förvånad liten sötis som fann den =-)
Nästa försök går betydligt bättre.
Använder min vanliga sök-signal blandat med ett nytt ord spår.
Han kämpar sig framåt mycket mer målmedvetet, när han väl lossnat från mitt vänsterben ;-)

Sista spåret vi kör går, med undantag för några avspårningar då jag fick stanna, relativt bra. Vi har ju aldrig gjort detta förr!

Tillsammans lär vi oss =-)

Prestigelöst

Ingen strålande vacker höstdag precis.
Men en tur till skogen är alltid lika underbar.

Fick med mig familjens storpojke, och lekte kurragömma med fyrfota bästisen, bland alla fuktiga granar och ormbunkar. Vi turades om, pojken och jag. Och tyckte det var lika kul båda två.
Det är så häftigt att se när hunden fattar grejen och kopplar på nosen!

Kan inte påstå att hundvännen är något proffs på spårning, men det spelar väl heller ingen roll. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och umgås under avslappnade och kravlösa former.

Jag tror att det är viktigt för den enkla hundägaren att inte förstora upp alla former av aktivering. Det måste inte vara något personspår/sök i högsta tävlingsinstansen. Det räcker långt med att utveckla den enkla formen av kurragömma.

Att hunden får jobba med sitt enormt välutvecklade luktsinne är det som styr leken. Sen kan man gå ut i skogen och gömma en pinne, boll, apport eller ett barn...