Här står jag nu

Hej igen!

Det har runnit mycket vatten under broarna sedan jag var här inne sist...

Min älskade gammlegubbe, Poker, har fått flytta hem till mormor och blivit pensionär. Han är snart elva år och har inte varken ork eller tålamod med alla barn och vår aktiva livsstil längre.

Istället flyttade en lurvig liten virvelvind in här under sensommaren.
En schapendoes vid namn Freja.
Hon har nu hunnit bli sex månader och jobbar duktigt på att bli en god samhällsmedborgare.
Vi tränar hundmöten och koppelträning noggrant var dag. Och att följa hennes utveckling är fantastiskt!

Eftersom vi människor har så höga krav på våra hundar, de ska gå fint i kopplet, inte skälla, inte bry sig om människor och hundar de inte känner, de ska inte tigga, inte rusa ut genom dörren så fort den öppnas, inte hoppa.... Ja, ni märker. Listan kan göras hur lång som helst!
Därför har vi inte börjat träna så mycket annat än. Det är mycket nog med allt det där vi människor tar för självklart.
Och mitt viktigaste krav med träningen av Freja, är att hon ska behålla lyckan och glädjen för livet!

Jag har fortfarande inte blivit färdig med min utbildning till problemhundskonsult heller.
Då jag är hemmavarande med sex söner finns inte riktigt all den där tiden som behövs. Det jag jobbar på nu är att få i ordning alla de projekthundar jag måste bli klar med. Men jag känner ingen stress.
Det rullar på, sakta men säkert...