Den lilla behändiga

Att äga hund är inte bara roligt, kärleksfullt, sällskapligt och hälsosamt. Det är dessutom enormt själaberikande.

Vilken ras, färg, kön och storlek man väljer är en summa av personlighet, tycke och smak, intressen och livssituation. Att välja en liten hund kan tyckas ha sina fördelar då det kommer till hantering, hundvakt, kostnad och boyta.
Men det kräver faktiskt lite annat av oss som ledare också. Lite extra tanke kring vårt (kropps)språk och beteende. Då vi är så mycket större än våra små hundar får vi tänka på hur närmar oss de som befinner sig så lååångt där nere i golvnivå.
Kommer vi framåtlutande med hela vår enoooorma ;-) kroppshydda över dem, är det inte lätt för hunden att hålla rädslan borta. De backar undan, drar öronen bakåt, hukar sig och vill inte gärna bli upplockade.

Att lära en hund ändra sig i detta känns som en stor omväg, då det är mycket lättare att vi som beräknande och förnuftiga människor istället tar till ett annat beteende!
Försök att istället sätta dig ner på huk med sidan mot den lilla hunden. Så visar du dig vänligt inställd och uppfattas inte på långa vägar lika hotfull som ovanifrån.

Då en hund är väldigt liten är det lätt att även de mindre trevliga beteendena ses som gulliga.
Till en början vill säga...
Den lilla hundens skällande mot det (läskiga) som låter, kan tyckas sött när den är extra liten som valp. Men låter man den hållas, kan den ha fått möjlighet att utveckla ett ordentligt vaktbeteende, med rejäla utskällningar mot alla och envar som passerar er på promenaden eller huset/ytterdörren, innan den kommit över ettårsåldern.

Den lilla hunden må vara behändig, men får även alltid dras med sin litenhet till last.
Och dess otroligt söta storlek kan utgöra ett negativ i hundens träning i att hantera sin omvärld.

Men den ÄR alldeles fantasktiskt söt också!

Den stora hundens tänkvärdheter tar vi en annan dag....

Julklapptips

Julen närmar sig, trots den stora avsaknaden av snö i vår del av landet.

Min kortbenta vän är nog inte särskilt tyngd av sorg över det uteblivna vintertäcket. Förra året var aningens besvärlig, att likt haren få skutta sig fram vart han än skulle ta sig tog säkerligen på hans redan ömma leder.

Då är det rätt gott att kunna krypa upp i soffan framför brasan istället... 

Julklappslistorna bearbetas för fullt. Hundens är väl lite mer enkelspårig än barnens.

Det mesta lutar åt något ätbart ;-) En och annan korv lär det väl hänga i granen innan tomten varit förbi.

Annars kommer jag nog att vara en sådan där tråkig matte och även slå in en och annan nyttig sak. Något för hjärnkontoret blir det i år.
Till exempel en sådan här! Något att få en del av frukosten i kanske?

Nu pågår höstens valp/unghundskurs för fullt och det är bara att inse att värmen må vara högre än normalt, men det är ändå bra kallt. Värmande underställ, är att rekommendera inför nästa veckas träff! Även våra fyrbenta kan ibland vara i behov av något varmt över ryggen.

Ha det gott alla!

Spårar - banan

Klockan är inte mer än halv nio.
Morgondiset ligger tät och regnet smattrar svagt mot regnkläderna, under de gamla granarnas långa utstickande grenar.
Skogen är alldeles tyst, känns djupare än vanligt i den ännu dunkla morgonen.

Jag, som inte har tränat spår i dess äkta vara tidigare, har beslutat mig för att det aldrig är för sent att börja. Min lilla fyrbenta tioåriga gammelgubbe, ska få göra sina första riktiga spårningar idag. I regnet, på rak skogsväg, i en sträcka på max trettio meter med direktpåsläpp, ska han få spåra ---- banan!
Inga klövar eller harskankar här inte ;-)
Vi kör med banan...

Första försöket går sisådär.
Vännen tror hela tiden vi ska jobba med lydnad och slickar sig intill mitt vänstra ben.
Selen är på och jag jobbar honom framåt i spåret med godis. Bananen i målet är en riktig vinst!
Vilken förvånad liten sötis som fann den =-)
Nästa försök går betydligt bättre.
Använder min vanliga sök-signal blandat med ett nytt ord spår.
Han kämpar sig framåt mycket mer målmedvetet, när han väl lossnat från mitt vänsterben ;-)

Sista spåret vi kör går, med undantag för några avspårningar då jag fick stanna, relativt bra. Vi har ju aldrig gjort detta förr!

Tillsammans lär vi oss =-)

Teori-planering

På söndag börjar unghundskursen :-)

Med gamla teoriblad, böcker, forskningsrapporter och eget kursmaterial sitter jag sedan några veckor och skissar på en ny teorikurs.
Det är kul och inspirerande att bläddra bland gammalt material och halvt bortglömda informationsblad!

Min teorilektion sedan flera år tillbaka krävde en rejäl ansiktslyftning. Om inte annat så för mitt eget intresses skull...

Vad är det då man som, kanske nybliven eller bara nykursande, hundägare vill och behöver veta?
Om jag går till mig själv så är det förstås en hel massa!

Mapparna börjar så sakteliga frodas i mitt lilla teori-bibliotek.
Sen får vi väl se vilka vi plockar fram när det väl är dags.....

Det ska bli så kul att äntligen få träffa lite nya hundansikten och människonosar!
Kul att även få träffa en och annan gammal bekant nos också =-)

I startgroparna

Nu är jag igång!

Tre skolblock, föreläsningsveckor, har redan genomförts och samtlig kurslitteratur lästs. Två projektarbeten snurrar på och en står på tur. Och i startgroparna ligger även en unghundskurs....

Det är roligt att "Hundbyrån" kommit igång!

Anmälningarna till kurserna sammanställs just nu och jag hoppas på ännu några deltagare. Räknar med att dra igång inom kort.

Än så länge låter vintern vänta på sig. Men kylan har åtminstone gett sig till känna.
Kanske kursen får avslutas ovanpå ett snötäcke.....

Höst

Att vandra i en tyst skog omgiven av frostblekt blåbärsris, med kölden nypande i kinderna och hakan långt nerdragen i halsduken, är underbart.

Liten fyrfota vän skuttar glatt omkring bland stock och sten och ser så där ljuvligt levande ut bland allt det frusna. Svansen flaggar högt viftandes i jakten på utplacerad vante.

Höstmålade lövkronor skapar färgklickar bland alla gröna barrträd.
Det är otroligt vackert....

Prestigelöst

Ingen strålande vacker höstdag precis.
Men en tur till skogen är alltid lika underbar.

Fick med mig familjens storpojke, och lekte kurragömma med fyrfota bästisen, bland alla fuktiga granar och ormbunkar. Vi turades om, pojken och jag. Och tyckte det var lika kul båda två.
Det är så häftigt att se när hunden fattar grejen och kopplar på nosen!

Kan inte påstå att hundvännen är något proffs på spårning, men det spelar väl heller ingen roll. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och umgås under avslappnade och kravlösa former.

Jag tror att det är viktigt för den enkla hundägaren att inte förstora upp alla former av aktivering. Det måste inte vara något personspår/sök i högsta tävlingsinstansen. Det räcker långt med att utveckla den enkla formen av kurragömma.

Att hunden får jobba med sitt enormt välutvecklade luktsinne är det som styr leken. Sen kan man gå ut i skogen och gömma en pinne, boll, apport eller ett barn...