Ingen strålande vacker höstdag precis.
Men en tur till skogen är alltid lika underbar.
Fick med mig familjens storpojke, och lekte kurragömma med fyrfota bästisen, bland alla fuktiga granar och ormbunkar. Vi turades om, pojken och jag. Och tyckte det var lika kul båda två.
Det är så häftigt att se när hunden fattar grejen och kopplar på nosen!
Kan inte påstå att hundvännen är något proffs på spårning, men det spelar väl heller ingen roll. Huvudsaken är att vi har kul tillsammans och umgås under avslappnade och kravlösa former.
Jag tror att det är viktigt för den enkla hundägaren att inte förstora upp alla former av aktivering. Det måste inte vara något personspår/sök i högsta tävlingsinstansen. Det räcker långt med att utveckla den enkla formen av kurragömma.
Att hunden får jobba med sitt enormt välutvecklade luktsinne är det som styr leken. Sen kan man gå ut i skogen och gömma en pinne, boll, apport eller ett barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar